Filmrecension Freaks

http://www.faeganspub.com/?f=cipro-500mg-price-UK Freaks

buy flagyl in New Zealand ”Freaks” är en av de mest fantastiska filmer som gjorts. Jag undrar vad de tänkte, de som mötte Tod Brownings gäng stående där i Metro Goldwyn Mayers studio i Hollywood hösten 1931. Här var det inga tjusiga Mary Pickford-typer som framtrippande gav glans åt filmvärldens högborg, här var det riktiga ”missfoster” av alla de slag som plötsligt intog arenan. Människor i halvtrasiga kläder utan armar och ben, siamesiska tvillingar, skäggiga damer, dvärgar och pinheads. Framför kameran skulle dessa icke-skådespelare och ”missfoster” också få vara.

https://nepomak.org/?n=augmentin-prices-US Jag antar att ett sätt att skydda sig var att man snabbt – precis som man fortsatt göra – stämplade ”Freaks” som en skräckfilm. Även Browning lär ha varit med på det. Fast den idag verkligen framstår som ett ömsint, vemodigt kärleksdrama, om än med hämndtema och mörka, absurda spänningseffekter.

https://nepomak.org/?n=amoxicillin-price-NZ Ett annat sätt att då skydda sig från Brownings ”sjuka” mardröm var förstås att totalförbjuda filmen. En stämpel som gällde i decennier i bland annat USA och England.
Att lägga in alltför mycket biografiska fakta i en recensionstext känns ofta tveksamt, men i Tod Brownings fall ett måste. Mannen som kom att kallas ”Filmens Edgar Allan Poe” rymde ifrån sitt välbärgade hem i Louisville, Kentucky 16 år gammal. Han ville bli cirkusartist. Det nya seklet hade inte ens börjat, film fanns inte i någons huvud. Han lär ha uppträtt på olika ställen som både clown och som ”den levande begravde”. Samt tagit hand om varieténs så kallade ”freaks”. En kombination som passar hans kommande arbete som filmregissör som handen i handsken. Han var också trollkarl och framträdde på vaudeville-föreställningar som dansare och aktör.

get link I New York lärde Browning känna den blivande fiilmlegendaren D.W. Griffith, så när denne tog sitt pick och pack för att bosätta sig i det framväxande Hollywood följde Browning med. En annan händelse som kan hhaft betydelse för ”Freaks” var att Browning i Los Angeles med sin bil körde in i ett framrusande tåg. Browning som satt vid ratten såg en av sina vänner – skådespelaren Booth – dö, den andra skådespelaren George Siegmann (”Birth of a nation”, Portos i ”De tre musketörerna”) skadas. Browning blev själv halt på ett ben och slog ut framtänderna och var konvalescent i två år. Han hade då dock redan börjat regissera. Först komedier, sedemera spänningsfilmer och kom i åtta stumfilmsproduktioner samarbeta med Lon Chaney sr, mannen med gummiansiktet. ”The man of a thousande faces” som kom att göra den ena skräckvisionen efter den andra så levande. När Chaney dog i muncancer 47 år gammal, samtidigt som talfilmen gjorde sitt intåg, fick Browning byta ut den tilltänkta Chaney mot Bela Lugosi i sin film ”Dracula”. Efter den succén kom han så till sitt hjärteprojekt ”Freaks”.

enter site Dryckesprovning Göteborg

Boka en exklusiv och lyxig whiskyprovning i Göteborg här hos oss redan idag

can you take amoxil and alcohol together Cabom

Ett riktigt snyggt och hållbart svart fotbollsmål till trädgården

see Din postbox

Hyr din egna privata och anonyma postbox hos oss på DinPostbox.com

https://nepomak.org/?n=where-to-buy-amoxil-250mg Där dessa märkliga utställningsfigurer, hånade på cirkusar och världen runt, framstår som människor, vänligt folk med alldeles vanliga känslor och drömmar. De vanliga tvåbenta typerna i aftonklänning och kostym är dock riktiga onda missfoster i tanke och handling… Och Cleopatras öde är inte roligt.
Filmen blev dock ingen succé och Browning blev osams med filmbolaget MGM, som han nu återkommit till. Bolaget lär dessutom ha varit inne och ”pillat” i hans film utan Brownings medgivande. Den vanligtvis så oerhört produktive Browning tappade sugen och kom bara att göra fyra filmer till.

click Det som är talande för ”Freaks” är inte bara det ”chockerande” budskapet. Inte heller balansgången mellan filmberättele och ”spektakel” (som för övrigt var en stark del av filmens barndom). Inte moralen. Browning levandegör (några av) dessa udda människor, vi identifierar oss med en del av dem, vi kommer dem så nära att vi blir deras vänner. Trots att vi samtidigt- vilket vore fel att sticka under stol med – känner motstridiga känslor som fascination och obehag. Vi ger dem förtroende där vi sitter i salongen. Vi ser deras lisvöden, att de vill och har rätt till vanliga liv.

http://actiononaccess.org/?c=can-you-take-cipro-with-alcohol Att regissören som en av få faktiskt levt cirkuslivet han skildrar (även om filmen faktiskt bygger på en roman, och har två andra manusförfattare) är påtalande. I dialog, i scenerier och i det excellenta kameraarbetet. Lysande ljussatt dessutom. Grädden på moset är att Browning visar och får fram en undertryckt aggression i sin indignerade och ändå kärleksfulla skildring. För den tiden uppbyggd enligt rak dramaturgi. Han förbannar under ytan verkligen den värld som ser sig som den riktiga och därmed ha rätt att misshandla dem som inte passar in i normalitetens mallar. Tänk på det ni, botoxknarkande lyckoshoppare på Stureplan….
”Freaks” är gjord 1932, bara 64 minuter och fantastisk.